Nervös och rädd. Snart är det dags.
Nu börjar det närma sig. På onsdag är det inskrivningsbesök och jag vet inte riktigt vad jag ska vänta mig. Jag vill ha svar på en massa frågor och jag vet att det inte går att få alla svar eftersom det mesta är individuella orsaker och resultat. Men jag vill ändå veta innan. Fastän jag vet att det inte kommer att gå.
Jag har börjat få tillbaka en massa symtom. Jag darrar igen, hjärtat är lite si och så (men mestadels OK), jag får lätt huvudvärk, är supertrött och har eksem lite här och var. Men, jag känner igen detta från veckan innan jag fick träffa doktorn för första gången. Jag kände mig nästan helt säker på att jag inte skulle hinna träffa doktorn innan det var för sent, men jag hann och det gick bra. När jag sen väl fick träffa doktorn så är det en situation som etsat sig fast hos mig. Det är när jag får sträcka fram mina händer för att han ska kunna avgöra hur mycket jag darrar. När jag ser mina händer skaka och utbrister i panik att det inte alls är så där illa. Att det blir mycket värre när jag är nervös, trött och hungrig. Så, det är nog inte så konstigt att jag har en massa symtom nu igen. Jag är nervös inför operationen. Jag är trött för att jag sover dåligt och för lite. Jag är hungrig för jag slarvar med maten. Borde nog ta hand om mig själv lite bättre än jag gör nu.
Men, på onsdag är bollen i rullning. Då blir det på riktigt. Fram till onsdag kan jag bara vara. Men snart är det onsdag. Och nu skulle jag vilja skriva en massa fula ord, men jag låter bli för det passar inte här. Men jag är nervös. Och lite rädd. Eller mycket.
