Graves Sjukdom - Min väg tillbaka

Jag är 36 år, sambo och mamma till två barn. Hade under en längre tid känt mig bara fel, men jag visste inte vad som var fel eller varför. Det var bara något fel. En dag i slutet av maj 2014 vaknade jag med dubbelseende, och där var karusellen igång. Knappt två veckor senare knaprade jag medicin eftersom det verkligen var något fel med mig - Graves Sjukdom (hypertyreos). Nu vill jag berätta om min väg tillbaka och gärna höra andras väg tillbaka.

Första kontakten med VC

Publicerad 2015-02-16 14:16:58 i Provtagning, Tillbaka till Arbetslivet, Träning,

Nu har jag fått prata med min läkare på VC och det var trevligt. Att måendet svänger är vanligt, även för "friska" individer, vilket för mig betyder att jag går vidare på samma dos som tidigare men med ett litet tillägg av kalcium och vitamin D. Detta för att det tydligen var vanligt med benskörhet (vanligast för de över sjuttio år) och då är det bra att förebygga det om det går.
 
I övrigt ser mina värden ganska bra ut, eller i alla fall bättre. T4 i övre läget av referensvärdet och TSH är numera mätbart men med en bra bit kvar till lägsta referensvärdet. När jag fick diagnosen Graves Sjukdom (26/5-14) hade jag ett T4 på 63 där referensvärdet är mellan 10-22. Mitt TSH var inte mätbart och referensvärdet för det är mellan 0,4-4 (en del hävdar att det är max 2, men värdena varierar mellan olika landsting). Idag är mitt T4 19 och mitt TSH 0,03. Ska bli intressant att se hur det ser ut på nästa provtagning i maj. Men det är en bit kvar tills dess.
 
Jag har fått arbeta heltid under en vecka och testat på hur jag klarar av det. Förutsatt att jag kom i säng i tid så orkade jag med både jobb och hem. Det kändes som ett stort framsteg. Samtidigt kändes det väldigt tråkigt att inte hinna med annat än jobba, hämta barn, laga mat, natta barn, tvätta och städa och sen sova. Men det kanske blir bättre när jag har återhämtat mig. Att det inte ens gått ett år sedan jag fick beskedet känns väldigt konstigt. Jag har blivit både medicinerad och opererad och för mig känns det som att det var evigheter sedan det hände. Men förmodligen har det gått väldigt snabbt eftersom läkare och andra mer insatta säger att "det var ju inte så länge sedan du blev opererad". Hur länge kan jag egentligen vara "nyligen opererad"?
 
I vilket fall så ska jag börja att träna lite på olika sätt tror jag. Ska börja göra basövningar för kroppskontroll hemma och sen se om jag vill avancera till träningspass på gym. Är lite bekväm av mig, så jag misstänker att jag kommer fortsätta med övningar i hemmet. Men det får framtiden utvisa. Nu är det i alla fall dags för lite mat.

Om

Min profilbild

Friska Virvelvinden (snart iallafall)

Jag är 36 år och bor i Västra Götaland. Bor ihop med min man och våra två pojkar, 8 och 9 år. Den 11 juni 2014 fick jag diagnosen Graves Sjukdom. Idag kämpar mig tillbaka till mig själv, min familj och mitt liv igen. En dag i taget, en kamp åt gången. Det räcker för mig.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela