Snart dags att ta av plåstret
Snart är det dags att ta av plåstret. Ser fram emot det, men samtidigt är det läskigt. Hur ser det ut därunder? Tydligen ser det läskigt ut, eftersom apotekspersonalen tyckte det verkade läskigt. Och det var av att titta PÅ plåstret... Får väl se hur det ser ut snart. Antingen i kväll, eller i morgon. Får visa bild sen, om det ser ok ut.
Annars går det bra för mig. Stick och domning i händer är bättre med en massa kalciumdricka, så lite rätt har de nog. I vilket fall har jag lämnat en hel bunt prover för det idag. Borde höra från doktorn i morgon om det inte ser bra ut. Annars ska jag tillbaka på fredag nästa vecka för att ta nya prover som ska visa hur jag mår utan min sköldkörtel. De proverna är inför mitt återbesök den 18/11.
Mannen jobbar ikväll, så jag har fått ta hand om barnen själv. Det har fungerat bra. Känner att jag har fått vila mig tillräckligt för att orka med vardagen igen. Och på tisdag är sjukskrivningen slut. Då är jag åter arbetssökande på heltid.
Gällande rösten så är den mycket tröttare nu än innan operationen. Vet inte hur mycket som beror på att det sitter en stor tejp på halsen och som håller fast och hur mycket som är påverkan av operationen. Tycker dock att den låter lite mörkare men lättare än innan. Typ som när man är förkyld, fast utan det hesa. Men jag blir snabbt trött och tycker det kan vara jobbigt att prata i telefonen. Vilket sorgligt nog är en av mina favoritsysselsättningar. Det har ju ändå bara gått knappt två veckor, så än kan mycket ändras. Vi får se vad som händer. Men, den fungerar och när jag ringer hör de i andra ändan att det är jag, så riktigt så illa är det nog inte. Och bättre blir det varje dag.
