Graves Sjukdom - Min väg tillbaka

Jag är 36 år, sambo och mamma till två barn. Hade under en längre tid känt mig bara fel, men jag visste inte vad som var fel eller varför. Det var bara något fel. En dag i slutet av maj 2014 vaknade jag med dubbelseende, och där var karusellen igång. Knappt två veckor senare knaprade jag medicin eftersom det verkligen var något fel med mig - Graves Sjukdom (hypertyreos). Nu vill jag berätta om min väg tillbaka och gärna höra andras väg tillbaka.

Och allt såg bra ut

Publicerad 2014-11-18 10:22:30 i Allmänt, Efter operationen,

Allt såg bra ut sa doktorn. De hade dissikerat min sköldkörtel och den klarade provet. Det fanns inget elakt där. Fick också tips på en bättre tejp som inte sitter fast så hårt, så den ska jag införskaffa till nästa gång. Men då behöver jag komma ihåg att den inte har skydd för UV-strålning. En liten bagatell vid denna årstid. Men, den tejpen syns ännu mindre än den andra jag använt. Öronläkaren frågade vad de skulle göra med mig och då sa jag att jag redan var åtgärdad. Han fick titta noga innan han såg tejpen över ärret. Efter läskig grej genom näsan konstaterade han att stämbanden rör sig bra. Känns bra. Överflyttas nu till min vårdcentral och ska ta nya prover på ämnesomsättningen om sex veckor. 

Så här såg jag ut för några dagar sedan, utan plåster. 


Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Friska Virvelvinden (snart iallafall)

Jag är 36 år och bor i Västra Götaland. Bor ihop med min man och våra två pojkar, 8 och 9 år. Den 11 juni 2014 fick jag diagnosen Graves Sjukdom. Idag kämpar mig tillbaka till mig själv, min familj och mitt liv igen. En dag i taget, en kamp åt gången. Det räcker för mig.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela