Graves Sjukdom - Min väg tillbaka

Nu har jag börjat vara ute igen. Barnen får ta med kompisar hem och vardagen börjar likna vardag igen. 

 

Häromdagen träffade jag en vuxen person som frågade vad jag hade gjort på halsen. Jag är opererad för struma svarade jag och så fick jag några frågor på hur det gått för mig och om jag mådde bra. Det var väldigt lätt att svara på frågorna och jag kände mig inte som en sjuk person. Mer att jag istället accepterade att jag varit mer sjuk tidigare än vad jag själv insett och förstått. 

Igår hade lillkillen en kompis med hem. När vi skulle gå ut säger sonen att "mamma har skurit upp halsen när hon sov". Ehh, ja eller nej eller va? Hrm. Det var ju doktorn som tog bort något som var sjukt som satt på min hals. Dessutom sov jag inte. Jag var sövd. Försökte lite pedagogiskt och enkelt att förklara det så, och tydligen räckte det. Det enda som kompisen svarade var "Jag såg tejpen, men jag visste inte om jag skulle fråga vad du hade gjort eller inte". Självklart får du fråga, svarade jag. 

 

Så här ser jag ut idag, en och en halv månad efter operation. Jag har fortfarande tejp över och kommer ha det till nästa höst.