Plötsligt händer det - vare sig jag vill eller inte.
Igår försökte jag vara arbetssökande på halvtid. Det slutade inte så bra. Mitt huvud kändes som om det skulle sprängas av huvudvärk och illamående och jag somnade när jag skulle läsa läxorna med barnen. Sov i nästan två timmar innan jag vaknade upp groggy och lite vimsig. Höll ihop mig så barnen fick mat och kom i säng. Men när de somnat gav jag upp och tog huvudvärkstabletter. Helt otroligt nog gick värken över och jag har kunnat sova inatt. Ganska bra. Men jag fick köra ett program avslappning för att kunna varva ned hjärnverksamheten.
Plötsligt händer det, brukar det ju heta när något oväntat men ändå ganska bra inträffar. Jag fick ett samtal från kirurgmottagningen igår. De ställde frågan hur jag ställde mig till korta varsel och jag undrade hur kort varsel. Nästa vecka, på tisdag. Det är inga problem med tisdag nästa vecka. Så, nu har jag en tid bokad hos kirurgen för en bedömning inför en eventuell operation. När jag fått kallelsen med tillhörande remisser för provtagning ska jag gå till VC och lämna prover. Jag vet inte riktigt hur jag känner inför det här. Är det bra eller dåligt? Å andra sidan har jag inget val. Det är bara att flyta med, även om det är lite mycket nu. Lite väldigt mycket. Men hellre att det blir korvstoppning än att inget händer.
