Ont i ryggen, en fantastisk känsla!
Att en dag vakna och ha ont i ryggen för att sängen och ryggen inte kommer överens om vilken form som är bäst kan vara helt förskräckligt. Men det kan också vara en glädje. En glädje över att kroppen äntligen protesterar mot något som inte är ok. En protest som visar att det finns en vilja att bli bättre.
Häromdagen var jag riktigt glad över att jag hade träningsvärk. Jag har haft ont i musklerna (precis som träningsvärk) tidigare också, men det gjorde inte ont när jag tryckte på muskeln jag hade ont i och jag kunde inte erinra mig att jag gjort något ansträngande. Det kändes som träningsvärk, men det var inte träningsvärk. När jag nu hade träningsvärk på baksidan av ena låret var lyckan total. Flera gånger under dagen tryckte jag på musklerna bara för att få känna att jag hade träningsvärk.
Jag vet inte om det är ett tecken på att jag kan börja röra på mig igen. Jag har inte tränat eller varit fysisk aktiv på många år, men jag har ändå kunnat få lust att utföra några yogaövningar hemma. De övningarna hjälper mig att hålla koll på alla muskler och leder och gör att jag slipper ha ont i ryggen, sitta som en potatissäck, vara stel som en pinne eller smidig som ett kylskåp. En bra grej som inte kräver ett besök på gymmet, utan jag kan göra det när jag vill, har lust eller behov. Senaste tiden har jag inte försökt mig på någon övning eftersom jag inte orkade hålla upp mig själv i ens de enklaste övningarna i våras. När doktorn sa att jag skulle undvika all form av fysisk aktivitet antar jag att enklare övningar och stretch också ingår i fysisk aktivitet. Igår försökte jag mig ändå på ett par övningar. Ren stretch får jag nog låta bli ett tag till. Det kändes som om jag skulle slita isär alla leder, som att det inte fanns något som gick att strecha ut. Men rörelser för att mjuka upp fungerade bra. De var sköna och idag känns det mycket bättre i ryggen och resten av kroppen. Det kan vara något att fortsättande med, i lugn takt och utefter mina behov och möjligheter. Jag ska bli frisk, och då måste jag känna efter innan jag kör på. Förmodligen kommer jag inte kunna träna ordentligt på länge. Små steg och jag kommer ta mig fram till målet.
